Tog en springtursrunda idag: inte alls så långt men lyckades pricka in flertalet turistmål på vägen: Frösö Camping, Frösövallen, Frösö kyrka… däruppifrån skådades fjällvyns vidunderlighet mot Oviksfjällen, Drommen… så nerförsbacken förbi Sommarhagen, stärkande utförslöpa för åldrande bens skelett.
Tacksamt tar jag emot detta liv.
År på år på år. Numera har jag kommit upp i en ålder där jag inte längre håller reda på alla exakta antal år längre. Det är lättare att minnas födelseåret: 1968. Och som jag gillar det.
Men just åren är inte det huvudsakliga ämnet dagen ifråga. Idag handlar det om vem jag huvudsakligen tänker vara det kommande året: 2022-jaget. Istället för att rada upp alla möjliga 2022-Åsa presenterar jag först en teckning från årsskiftet 2016/17:
Yngsta dottern använde pennan likt ett fe-spö och trollade fram mig; mamman som besatt av Pär Lagerkvist. All min lediga tid fokuserades kring gåtan Lagerkvist och Böök och resulterade också i en produkt jag blev stolt över: masteruppsatsen. Mitt jag det året? Pär Lagerkvist-mamman. Det var jag det.
2022-jaget kommer vara mer Åsa än andra jag-delar. Fokus utgår från tidigare erfarenheter, vilka varit eftersatta de senaste jag-mamma-åren: klippor, berg, fjäll i kombination med klättring. Lite av en ”återfödelsens tidigare jag” inträffade i somras på Frösöklippan och resulterade i uppdaterad utrustning. Så, lägg till närmare femton år och ny teknisk utrustning till denna bild så får du en hint om mitt 2022-jag.
Gott Nytt År, världen!