VILSE, adv. o. adj. oböjl.
1) på fel(aktig) väg (o. utan vetskap om hur man (åter)finner rätt väg)

.

Så tåga vi tillsamman bort
mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.

Så skåda vi med gamman hän
emot berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.

Fagert är landet som blev vår lott och arvedel
så firom dess fägring nu
med sång och stråkars spel.
Så tändom ånyo det hopp som våra fäder närt.
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt.

Jämtlandssången, Gammal jämtländsk brudlåt, Så tåga vi tillsamman
Text: Wilhelm Peterson-Berger (1867−1942)

Följer stigen från huset upp till ängen, förbi önskebrunnen och vidare genom småskogen upp till Sommarhagen. Wilhelm Peterson-Berger: denne gigant med blicken i evigheten.

Men vilken otur.

Jag hade en tanke om att bli mer eller mindre självförsörjande, särskilt beaktande fisk och potatis: har satt Grata, Twister, Melody, Asterix och mandel, men det här med PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) i abborre och gädda ställer till det på tallriken.

Du bör inte äta abborre, gädda, sik eller harr mer än 2-3 gånger per år.

Så, för att bearbeta mina planer för middagarna framöver tar jag nostalgiskt del av barndomens Bengt Öste och ”Visst nappar det” från 1980:

Om hur man fiskar gädda och abborre i Stockholms skärgård (intressant ur samhällsperspektiv att se de oansenliga fritidshusen på Tyresö)

de är döda
de döda

övergångna
från ett tillstånd till ett annat

inkoativum

hur är det ens möjligt att sakna
släktingar jag aldrig mött

släkt, av släkt
av:saknaden

En kväll som denna – när striden eskalerar – vill jag åberopa samtalets betydelse, fredsskapande, medling. Jag postar en tidigare text.

——————————————————————————————————————-

År 1961 fick Dag Hammarskjöld (1905-1961) postumt Nobels fredspris. Han förolyckades i september samma år, när han i egenskap av FN:s generalsekreterare var på väg till ett hemligt möte i Ndola under Kongokonflikten och flygplanet han färdades i störtade under (fortfarande) oklara omständigheter. Idag presenterades ytterligare en FN-rapport om flygkraschen och rapporten lyfter fram två väsentliga saker: dels att kraschen kan ha orsakats av en attack, dels att det finns ännu hemligstämplad information i länders arkiv som kan bringa klarhet i vad som hände (och varför?)

Min farfar skulle ha varit med på resan, eller om han skulle ha varit följe i ett annat plan eller – ja, jag minns inte detaljerna så noga; farfar var inom säkerhetspolisen så tystnaden, fåordigheten var det språk han talade. Farfars liv och Hammarskjölds öde har i min värld varit intimt förbundna och genom åren har jag mer eller mindre medvetet återkommit till Dag Hammarskjöld. Inom kristen etik och troslära är han en given gigant och jag har ju en av mina bildningsrötter i den traditionen (Hammarskjöld hade börjat översätta Martin Bubers Ich und Du under vad som kom att bli den sista av hans flygresor). Dessutom har jag tillbringat en hel del tid i Abisko varifrån vandrings- eller pilgrimsleden i hans namn utgår, Dag Hammarskjöldsleden.

Så, denna dag vill jag minnas: människan, livet, drömmarna. Efter Hammarskjölds död fann man den dagbok som sedermera blev boken Vägmärken och följande ord är de sista som där går att läsa (daterade 24 aug. 1961)

Är det nytt land,
i en annan verklighet
än dagens?
Eller har jag levt där,
före dagen?

Vaknade,
en vanlig morgon med grått ljus
reflekterat från gatan,
vaknade –
från den dunkelblå natten
ovan trädgränsen
med månsken på heden
och kammen i skugga.
Mindes
andra drömmar,
mindes
samma bergsland:
två gånger var jag på kammarna,
jag bodde vid den innersta sjön
och följde älven
mot källorna.
Årstiderna växlat
och ljuset
och vädret
och timmen.
Men det är samma land.
Och jag börjar känna kartan
och väderstrecken.

(ur Dag Hammarskjöld Vägmärken 1963)

Vi tog en tur på skidor idag, kanske sista chansen inför våren. Enligt prognosen blir det regn och stormvindar imorgon.