”Telefonväxelfröken Nita Pettersson väljer här ur Stockholms stadsbiblioteks rika skatter den litterära vederkvickelse som tilltalar hennes personliga smak. Hon är en god representant för bildningstörstande svensk ungdom av i dag.” Tidningen Se nr 50 1941

Det är min farmor på bilden ovan. Fotot är taget av KW Gullers och publicerat i bildtidningen Se 1941 i serien Svenska bilder: ett 16-sidigt tvärsnitt genom land och folk. Farmor var 21 år och ogift, hennes blivande make tillika min farfar låg inne i det militära uppe i Norrbotten. Beredskapsåren. Det var för kallt uppe i norr tyckte farfar och hoppade på studier istället, utbildade sig till polis.

Min farmor Anna-Lisa – hon kallades för Nita – var inte bara bildningstörstande i sin ungdom: hela hennes 97-åriga liv präglades av viljan att lära sig och lära andra. Mig introducerade hon tidigt i böckernas värld.

”Kom här, Åsa, ska du få se”, säger hon bortifrån bokhyllan, drar fram en bok och sträcker den lite halvt uppmanande mot mig.

Pearl Buck. Pion. Vill minnas att boken var röd. Minns dock inte alla böcker som farmor fått mig att läsa, men i ärlighetens och tacksamhetens namn: det var du, farmor, som startade läsmotorn och fyllde på med bränsle!

Pearl Buck. Nobelpriset i litteratur 1938. Kanske är det en av hennes böcker – Den goda jorden? – farmor står och bläddrar i där på fotografiet, Stadsbiblioteket 1941.