När jag läser igenom mina gamla inlägg här på bloggen för att kontrollera att länkar fungerar, slår det mig hur slarvigt vi hanterar information och kunskap idag. Jag har en skyldighet gentemot läsare av mina texter att se till att det jag förmedlar går att verifiera, kolla upp; att citat från olika källor överensstämmer med originalen. Detta är lättare sagt än gjort. Ett av mina tidigare inlägg handlar specifikt om hantering av minne och livsfarligt avfall. Eftersom jag vill ha beständighet i mina utsagor tänker jag uppdatera länkarna; du som läsare ska lita på att det jag säger i referat och citat är riktigt återgivet och inte förvrängt eller förvanskat. Jag vill helt enkelt att du ska tro på det jag säger. Ett av citaten kommer från Strålsäkerhetsmyndighetens*) hemsida:

I mars 1968 inträffar en incident vid Ågesta. Reaktorn snabbstoppas efter indikationer på att bränsleelementen är skadade. Skadorna visar sig vara omfattande. Delar av bränsleelementen har fallit ner till reaktortankens botten och delvis även kommit ut i huvudkylkretsarna. I efterhand visar det sig att orsaken är att kapslingsrören till kärnbränslet har skadats av vibrationer. (Strålsäkerhetsmyndigheten)

När jag klickar på länken dyker ett utrop upp: ”sidan saknas!” och jag kan inte längre återfinna texten om kärnkraftens historik som jag citerat från, då på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida i april 2016. Eftersom jag vill länka till rätt sida hos myndigheten googlar jag första meningen, ”I mars 1968 inträffar en incident vid Ågesta”, och se där dyker den upp:

Men när jag klickar på länken ”Nedslag i svensk kärnkraftshistoria” ovan, vad händer då?

Min anslutning är inte säker. Den här webbplatsen försöker identifiera sig med ogiltig information. Jag vågar helt enkelt inte gå vidare eftersom jag inte känner tillit längre. Jag förflyttar mig istället till Riksarkivet, också där med hjälp av en googling. På skärmen dyker det upp meningar som minner om det jag själv framhåller:

Det intressanta i sammanhanget är att meningarna existerar i själva googlingen, men när jag går in på Riksarkivets hemsida (via rubriklänken) finns de inte längre. Det är ju lite delikat att googlingen förflyttar mig till en hemsida från 22 okt 2012. Här måste jag göra en avstickare i länk-letandet för att få reda på hur Riksarkivets mening fortsätter. Jag hittar meningarna i en liten idéskrift som jag uppskattar är från runt 2007/08 eftersom det inte finns något årtal angivet från när skriften är utgiven; Statens arkiv i framtiden:

Riksarkivet bevarar vårt gemensamma minne. Vi värnar rätten till demokratisk insyn och den enskildes rättssäkerhet samt skapar vägar till kunskap om vår framtid och vårt förflutna.

I Riksarkivet hittar jag bland annat vägledning om arkivhantering och bevarande av webbplatser:

Webbplatser, interna samt externa, är av myndigheten upprättade allmänna handlingar. Det innebär att man precis som för andra typer av handlingar måste se till att informationsstruktur och format möjliggör ett långtidsbevarande. Ett bevarande utan informationsförluster kräver att lämpliga format används, något man bör ta hänsyn till redan då webbplatsen planeras och konstrueras. (Framställa och bevara)

Riktlinjerna känns betryggande och så gör också ord som ”långtidsbevarande”. I Riksarkivet finner jag också arkivet för Statens kärnkraftinspektion (SKI) och handlingar om Ågesta, vilka inte är tillgängliga digitalt. Men jag hittar även SKIs externa webb i filformat och där finns en post om kärnkraftens historia vars länk jag kopierar in i mitt sökfönster och hamnar på Strålsäkerhetsmyndighetens hemsida, med välkomnande till den nya webbplatsen som lanserades 28 september 2017 och som ska ”göra det enklare för dig som besökare att hitta rätt.” Hur jag än söker för att finna mitt citat kan jag inte hitta rätt. Jag vill inte radera mitt gamla inlägg om hantering av minne och livsfarligt avfall på grund av att länkar inte längre fungerar. Men hur trovärdiga blir utsagor om de inte går att  verifiera? Och hur tillitsfulla blir myndigheter som inte kan bevara allmänna handlingar (som webbplatser) utan informationsförlust? Det är kanske något för den nya digitaliseringsmyndigheten att ta fasta på.

*) Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bildades år 2008 genom en sammanslagning av de tidigare myndigheterna Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI).