Det finns en annan tid här i Luleå, en långsammare tid och en eftertänksamhetens rörelse. En pendel. Fram och tillbaka, precis som vanligt men ändå helt annorlunda: Pendulum

Jag är för innovationer, särskilt sådana som gör tiden tänjbar och dygnets timmar längre. Jag önskar att det fanns mer tid för eftertanke och mer lust för vetskap, bildning, sökande efter mening i allt och detta nu. Men idag verkar det som om allt ska gå så fort som möjligt och kommuniceras innan någon egentlig mening blivit fullständig (eller ju kortare desto bättre). Det ska kvittras i tid. Bildning – tänk när det ordet ännu var modernt, aktuellt och inte kändes som fossil mot tungan. Bildning. Glädjande nog finner jag att ordet fortfarande existerar, om än det inte används så ofta så görs det åtminstone här med tyngd:

Bildning kan förstås som kritiskt tänkande, etik, kommunikation och förmåga att söka kunskap, men även värderingsförmåga och förhållningssätt. Det handlar om förmåga att tänka självständigt och kritiskt. Utbildning har ett avgränsat syfte och en början och ett slut. Bildning däremot är livslångt och livsvitt.

(Högskoleverket)

Högskoleverket har publicerat ett flertal rapporter om bildning: Bildningsrapporter

För visst är bildning något vi borde arbeta för och visst torde tiden räcka till för planer och planeringar om en framtid? Visserligen står inte allt i motsats till varandra och bildningsbegreppet i ett hörn för sig, men jag anser att det borde vara mer fokus på långsiktighet i vårt tänkande och handlande. Det hållbara samhället rymmer en mängd frågor, ställningstaganden, utredningar, konsekvensberäkningar etcetera etcetera men med det gemensamma att det tillhör framtiden, våra barn. Bildning och ett hållbart samhälle. Visioner!

Vi har ett ansvar (en enkel och sann mening). Vårt tidigare så kallade kunskapssamhälle borde idag ta mer fasta på ansvar, bildning och visioner och lämna något av den uppmärksamhet som ligger på produktion, kommunikation och konsumtion. Men som sagt, allt står inte i motsats till varandra och bildningsbegreppet i ett hörn för sig. Mer forskning och utbildning för att nå det bildade samhället, säger jag. Men kanske inte ”more of the same” som idag utan en övertänkt struktur och styrning av högskola/universitet för att skapa förutsättningar för ett hållbart, bildat samhälle. Riksrevisionen lämnar sin bild: Att styra självständiga lärosäten

Och jag min. Bildning. Ett av de vackraste ord jag känner till.

//Åsa Smedberg Östling

granskare.se har existerat under ett par års tid och har först nu – äntligen – en föränderlig hemsida. Välkommen! Jag som driver sidan och företaget heter Åsa Smedberg Östling. Info finns under både Kontakt och CV ovan.

Under de år jag haft eget företag har jag mestadels sysslat med forskningspolitiska spörsmål, även om det parallellt stökat runt poesi och litterära ambitioner. Det finns en vilja att förena mina till synes disparata tankebanor, de vetenskapliga och de poetiska. För egen del anser jag att en trög, tråkig vetenskaplig text inte väger tyngre än en lättfattlig, roande vetenskaplig text. Om så bara det väsentliga kommer till tals, vilket för min del är den springande punkten i kommunikation.

Mina tankar kring företagandet är projekt som binder samman det vetenskapliga och poetiska. Tankar som ger granskare.se en vidare betydelse: inte bara det vedertagna, dvs forskaren, personen som granskar något för att ”tillse att allt är som sig bör”, utan också i en associativ bemärkelse där gran och skare möts.

Där nya bilder alstras / alster bildas.

Så, åter igen – välkommen till granskare.se, företagets hemsida mellan vetenskap och poesi.

//Åsa Smedberg Östling