I glappet mellan arbete och fritid läser jag för fullt och är inne på sista terminen av masterprogrammet i mänskliga rättigheter vid THS, Teologiska högskolan Stockholm. Det är en väldig skillnad att studera idag jämfört med min förra omgång på universitet/högskola, dvs. på 1990-talet: då var jag fortfarande berättigad studiemedel och -lån och livssituationen möjliggjorde helhjärtat fokus på studierna; idag får jag finansiera ”det livslånga lärandet” själv och hjärtat klappar inte enbart i takt med läslusten utan också för min underbara familj. Det där livspusslet får ständigt nya bitar för inpassning och det är oerhört stimulerande.

Det finns så många intressanta ingångar i läsandet och det finns outsinliga källor till lärande. I somras läste jag kursen The Cultural Memory of Europe: East and West på Södertörns högskola och den öppnade nya vägar till förståelse. Jag hade redan tankar om vad jag ville skriva i min masteruppsats och ihop med för mig nya teorier och samtal kring det kulturella minnet blev så höstens resultat  ”Litteratur om diktatur – Pär Lagerkvists Bödeln och Fredrik Bööks Hitlers Tyskland maj 1933”. Uppsatsen går med fördel att komplettera med min tidigare uppsats i etik om Ellen Key, Lycksalighetens rike; jag inser att det är något slags folkbildande spår jag söker efter i bägge uppsatserna.

Dags att återgå till kurslitteraturen; Kwasi Wiredus Cultural Universals and Particulars. An African Perspective. Mycket nöje denna blåsiga februaridag och tillika tioårsdagen för min dotter Beatas födelse. Hurra!