Långt tillbaka i släkten ligger vandringarnas tid; jag har kommit ner i 1700-talet någonstans i grenar av anfäders, anmödrars vårdar. Ack Värmeland och Jämtland och Östergötlands slätt, spännande resor genom Sverige. Och jag hittar vykort och urklipp och kyrkboksmarkering – där flyttade en ifrån, där for någon bortom landet till Amerikat. Jag förmodar att resor och vandringar är något vanligt, mänskligt, åtminstone har jag själv dragit ”land och rike runt”, nåja nästan i alla fall. Somliga har ju hembyn eller födelseorten som världskartans nav och skulle aldrig i livet kunna tänka sig något annat. Och somliga andra som tvingas till flytt, folkvandringar, återkommande likt cykler i världshistoriens minne; krig, flykt, missväxt, misär. Någon gång, när tiden är mogen då vill jag rita in alla släktingarnas rörelser över jorden och se vad för slags mönster det blir. Någon gång, när kappsäcken är full vill jag resa över till svenskbygderna i Amerika och rekonstruera reseminnen från förr.
