Det finns många bra ord att minnas på b: bibliotek, bok, berättelser, barn, bildning för att nämna några; ord som ännu finns kvar i vår vokabulär men som antagligen precis som många andra ord blir föråldrade och utdöda. Om vi vägrar vårda dem, orden och sörja för deras fortsatta levnadsbana, innehållen. Det går att fördjupa sig i ord och betydelser på SAOB och ta del av vårt gemensamma minne språkets alla nyanser och skiftningar.

Jag hyser starkt positiva känslor till mycket på internet – tillgängligheten, utrymmena, samlingarna – och jag hyser också starkt positiva känslor till biblioteket. Bibliotek – till bredden fyllda av mänskliga erfarenheter och kunskap samlad i det smarta fodral som boken utgör. Så många människor och berättelser att lyssna till, levande människors röster och döda människors röster. Och alla dessa minnen, röster, böcker – vad vore de utan språkrör, läsare, tolkare? Vad vore livet utan framtid, utan barnen, människor med fantastiska förmågor att ta till vara på mänskligt minne. Barnen som del av historier och historia, som lånar ”allt mellan himmel och jord” på skolbibliotek, den självklara bildningsplatsen. Stadsbibliotek, folkbibliotek, skolbibliotek. Röster, sånger, hymner från förgångna tiders folk finns nedtecknade, avskrivna, upptryckta, utgivna och samlade på dessa fantastiska ställen som biblioteken utgör.

Men något håller på att ske. Biblioteken verkar inte längre ha den självklara plats jag tillmäter dem i vårt samhälle. Kalla det besparingskrav eller vinstbegär eller utslag av besöksstatistik eller vad du vill men konsekvensen blir ändå att såväl folkbibliotek som skolbibliotek försvinner från det allmännas utbud:

”Utan bibliotek i dagens skola lär det inte bli mycket bevänt med vare sig forskning eller läsning i morgondagens högre skola” som någon uttrycker det.

Människa och minne hänger intimt samman. Demokrati, folkbildning och bibliotek likaså. Våra handlingar idag gör utslag på morgondagen och morgondagen blir även den en förfluten tid. Vår tids rädsla för allvar, minns ni den? Jag tycker det är dags att ta ansvar för framtiden nu. Våga vara allvarlig och säga ifrån. Ta inte minnena ifrån oss!

Överallt ligger böcker staplade på varandra, rekvisita utspridd på bord och stolar, kavajer och byxor hänger på galgar i bokhyllan. Hans största oro idag är självupptagenheten i kulturen och ytligheten i medierna. Han avskyr förnedringsteve och säger att vi står inför en moralisk kollaps. Det är godtycket som breder ut sig, säger han med hänvisning till Martin Buber. Godtyckets människor finns idag i politiken, medierna och företagen. De har inget genomtänkt värdesystem men handlar ändå med en känsla av suveränitet. Det är det som är så ödesdigert.

– Nu sker en utrensning av allvar, eftertanke, fördjupning, smärtsamma historiska erfarenheter, konsekvens och tålamod i vår kultur. Det är en fara för samhället.

– Godtyckets människor räknar publiksiffror, upplagor och pengar. De förstår inte betydelsen av offer, möte och närvaro.

(Om Roy Andersson, Med tro på människan)

//Åsa Smedberg Östling

Litteraturutredningen ”Läsarens marknad, marknadens läsare” har ett par avsnitt som specifikt behandlar barns läsvanor, läsförståelse och läslust. Svenska elevers läsning har försämrats under 2000-talet, läsförståelsen sjunker drastiskt bland barn och unga. Det finns inga entydiga svar på varför detta sker men man slår fast att läslust, läsvanor och läsförmåga hänger samman. Ju mindre tid som läggs på läsning desto sämre läsprovsresultat. Dessutom konstateras att ett ökat datoranvändande hemmavid inte alls behöver leda till ökad läsförståelse.

Ytterligare en utvecklingslinje som är värd att notera är den försämrade likvärdigheten i den svenska skolan som PISA-undersökningarna visar. Skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever har ökat mellan 2000 och 2009. Samtidigt har också skillnaderna mellan skolor ökat och den socioekonomiska bakgrunden har fått större betydelse för att förklara skillnader mellan elever.

(SOU 2012:10 s. 108)

Att kunna läsa och förstå vad som står (hänsyn tagen till alla läs- och skrivsvårigheter), att kunna lyssna och höra vad som sägs, att ta till sig röster och språk och bilda sig en egen mening – är inte det själva grundvalarna för att kunna förstå sig själv och sin granne och arbeta för en gemensam tillvaro i den bästa av världar, dvs vårt demokratiska samhälle?

Kanske är det inte väsentligt med mening längre.

Kanske är det nog med allt som redan finns som vi kan kopiera och uppdatera, sända iväg och återanvända. Kanske är tekniken för kommunikation så mycket väsentligare än innehållet, meningen, budskapet, det som kommuniceras. En intressant fortsättning på McLuhans devis ”Mediet är budskapet” är ”Mediet är budskapet – är nyheten”, en krönika av Söderbergh Widding.

Vad är det för samhälle som väntar om hörnet när kunskapstörst, bildningsbegär och läslust enbart verkar vara illusioner, desillusioner? Det är synd om människorna, som Strindberg sa, eller guden Indras dotter, hon som klev ner till oss människor för att lära om våra livsvillkor. Du har gått vilse, barn, giv akt, du sjunker…

Sluta söka genvägar och börja gå omvägar, eftersom de ger dig ett rikare liv. Se inte lärandet som ett sätt att klara ett prov, utan som något som gör dig till en större människa.

(SvD Brännpunkt 2012-04-01)

//Åsa Smedberg Östling