Så var det åter dags att dansa ut och klämta in, det gamla året går, det nya består och jag får allt svårare att förstå hur tiden ska räcka till allt jag vill göra. Kanske vore det lämpligt att göra en omläsning av Virilios Försvinnandets estetik. Jag vill dra ner på takten, få fler eller åtminstone längre minuter per timma, kunna nynna långsamhetens lov. Jag vill ha mer tid och kunna räcka till, för allt och alla.
Det finns faktiskt en annan tid att meditera över (här): en märkbar skillnad, känner du? Som om själva andningen drar ut och blir längre. Vill du ta till dig lite ”tidlöst” brus kan du lyssna på detta som åtminstone jag tycker inger en känsla av att befinna sig utanför, med ett annorlunda perspektiv. Kanske är just annorlunda perspektiv, intryck vad som behövs för att uppleva tiden som mer elastisk, med större rymd.
Så. Jag önskar dig ett gott nytt år med många långa fina stunder (och mycket vacker snö).
//Åsa Smedberg Östling