Jag hänger med på förslaget om en svenskhet för alla i tio budord; de passar bra mycket bättre för mig i betydelsen svensk/a även om jag helst av allt betecknar mig som människa. Mina egna tankar kretsar inte alltför sällan kring problematik som hör landet till och som ännu ligger som ett – om än slitet men ack så tänjbart – raster i såväl organisationer som allmänt tal. Jag återkommer ständigt till en del av den idag halvt bortglömda kanon som formade folkhems-Sverige och som finns bearbetad i min gamla etikuppsats Lycksalighetens rike, om Ellen Keys syn på liv, samhälle, människa. Hur Ellen även hon ville revidera de rådande budorden och att de inte skulle komma att ”skrifvas af religionsstiftaren men af naturvetenskapsmannen.”
Så, innan flaggan fladdrar i sommarvind läser jag de nya budorden högt för mig själv:
- Du skall underkasta dig våra gemensamma juridiska lagar.
- Du skall erkänna att det existerar en gemensam värdegrund men att den är föremål för ständig förändring.
- Du skall vara beredd på att du inte kommer att få göra det som du alltid gjort på samma sätt som du alltid gjort.
- Du skall vara nyfiken på din nästa.
- Du skall icke känna dig kränkt.
- Du skall inte uppfatta andras annorlunda livsstil som ett hot mot ditt sätt att vara.
- Du skall inte bekämpa behovet av att ha några som du känner gemenskap med.
- Du skall acceptera att det alltid kommer att finns ett vi-och-dom-tänkande.
- Du skall ingå i flera olika ”vi”.
- Du skall inse att svenskhet kan innebära olika saker för olika individer.
Jag tycker de funkar. Nu är väl den stora utmaningen att finna nationalsångerna som kan komplettera Du gamla också.
//Åsa Smedberg Östling