Såväl demokratiska som mänskliga rättigheter och skyldigheter forslar runt i kölvattnet efter flaggskeppet Marknaden. Oavsett om det talas om hållbarhet (i framtidens tjänst) så är det precis som det låter: blott lugnande prat och vaggvisa för ömmande samveten. Det väsentliga, väsendets verkliga substans är som alltid – tillväxt, tillväxt och så lite ekonomisk tillväxt på det. Går det att finna nya konsumenter, ny produktutveckling, nyare områden för att få ny kraft i tillväxtkurvan?

Människan som vara eller inte vara. Konsumentbeteende, marknadsundersökning. Det fanns en tid i detta land när saker och ting problematiserades, diskuterades, debatterades, vred och vändes på för att undersöka om det passade in i vad vi (åtminstone) betecknade som ett öppet och demokratiskt samhällssystem. Vi skrämde varandra med fiktiva framtidsvisioner från övervakningssamhället, storebror-ser-dig, 1984. Vi visade på fenomen som registrering, avlyssning, kartläggning av vanor och ovanor och vilka möjligheter och hot som dessa fenomen skulle kunna medföra, innebära.

Ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag uppfattas man snarare som obekväm, ja hotfull genom sin önskan att främja öppenhet och dialog, transparens och återupprättande av det ärliga, offentliga samtalet. Är det så, att våra åsikter, vanor och ovanor är önskvärda så länge de gör nytta för företagande och tillväxt, men i och med ett ifrågasättande av desamma utgör vi, åsikterna ett hot? En röst i urnan vart fjärde år, vad är väl det mot en möjlig 24-timmarsregistrering sju dar i veckan, året om? Registrering, kartläggning som den bärande strukturen, själva fundamentet i skärvorna av den nation som en gång i tiden försökte bygga sig ett folkhem (på gott och ont).

Det fanns de som för många år sedan varnade för konsekvenserna av att bjuda in till lagändringar som öppnade upp för ett övervakningssamhälle. Det fanns de som förstod vad registreringar skulle kunna användas till. Som medborgare har vi både rättigheter och skyldigheter, eller jag menar, en gång i tiden upplevde jag mig som medborgare med rättigheter och skyldigheter. Som konsument vill jag då rakt inte hävda mig. På något lite sorgligt och mycket frustrerande sätt känns det som att det är försent att hissa flagg, om den så är röd, vit eller regnbågsfärgad.

//Åsa Smedberg Östling