Yttrandefrihet är på mångas läppar nu kring Bokmässan. Hade jag haft tillgång till mitt mikrobloggskonto skulle jag säkert få ta del av en massa tweet som handlar om yttrandefrihet, åsiktsfrihet och demonstrationsrätt. Det lite (o)lustiga i att mitt konto är tillfälligt nedstängt – på grund av att det ”förekommit en del suspekt aktivitet” därifrån – är att jag hade på känn att retweeten skulle straffa sig: vågar jag retweeta utrikesministern eller kommer jag få trollen på mig igen? Faktum är att det har varit det största motståndet med twittrandet för min del; rädslan för trollen. Så jag har varit mycket försiktig med vad jag twittrat och gillat och mestadels varit passiv; läst nyheter och länkade artiklar. Men så den 15 september struntade jag i magkänslan och retweetade (om att rösta i kyrkovalet för en öppen och samhällsengagerad kyrka dit alla människor är välkomna). Och det var fredag så jag stoppade undan oron om trollen och lade upp en dikt till #lyrikfredag av Per E. Rundquist:

Skönast
att dra ett gammalt täcke över sig
Med lukt
och lite trasigt

(ur Punkten, 1980)

Sedan retweetade jag Litteraturbanken om Werner Aspenströms Snölegend. Det är min sista aktivitet på Twitter för sedan stängdes mitt konto. Nu har jag varit borta från mikrobloggen i två veckors tid och jag tänker inte be Twitter om nåd för att de ska låsa upp mitt konto igen. Jag klarar mig alldeles utmärkt utan den hätska intill föraktande ton som på senare tid genomträngt och invaderat mitt twitterflöde, dvs. aktiviteter (stor aktivitet!) från ett fåtal av de jag följde på Twitter. Även om dessa kanske inte personligen stod för åsikterna de retweetade och gillade, fick jag alltid ta del av åsikterna – politikerföraktet, människohatet. Yttrande- och åsiktsfriheten kan leda till många uttryck; min fågelsång har härmed tystnat.